vinyl

Izzy Stradlin

 

Vad är det med dessa mörkhåriga pojkar med en gitarr i nävarna?

 

Föralltid finns de med mig i mitt hjärta. Förevigt ska jag älskar deras musik på ett sådant sätt man omöjligt kan sätta ord på. Men en fråga kan man ställa:

Har ni någonsin älskat en låt så mycket att ni nästan fått ont?

 

Take me to your heart
Feel me in your bones
Just one more night
And I'm comin' off this
Long & winding road

HEJ!

Låt mig kort sammanfatta veckan vi spenderat i Stockholm med omnejd, då vi under dagens och kvällens timmar besudlat omgivningen med jazzmusik.


Måndag:

• Lyssnar på Kickstart My Heart av Mötley Crüe tills mina medpassagerare kräks i mina öron (förutom Ian, som gillar Mötley, och Ivar, som gillar att retas.)
• Blir stoppad av polis utanför Knivsta, blåljusen på. Bussen vi hyrt var tydligen obesiktigad och har körförbud.
• Strandsatta i Knivsta i två timmar tills någon hämtar oss.
• Får ny, inte lika sctekig, buss från något mycket suspekt ställe bakom Arlanda.
  
  Tisdag:
  
  
• Filip repar annan bil.
• Får titta på konst på Moderna Muséet men ingen fattar något och kommer utlunkandes fem minuter senare.
• Spelar på Moderna Muséet. Ivar äter inget för han är för nervös säger han. Tuffingen.
• Går till Mosebacke och någon skivrelease-fest för något svenskt hiphop-band, jag hatar musiken men tycker om mina vänner och tycker livet är underbart!
• Mitt kontokort önskar det stannat hemma.
• Någon kissar på balkongen.
  
  Onsdag:
  
  
• Hittar roliga filmer i min telefon.
• Spelar på Stampen. Kredd.
• Möter en livs levande Britt! Från Manchester!
• Blir så exalterad att jag glömmer mina vänner som spelar senare. Hann se dem ändå dock.
• Ian's föräldrar överaskar honom genom att ha åkt ändå från Boston, USA till hit.
  
  Torsdag:
  
  
• Unga flickor fluktar på William på Nacka Musikklasser där vi spelar.
• Ivar har inte ätit på hela dagen för han är så nervös innan spelningar. Tuffingen.
• Schteker hos Filip och avlider nästan av trötthet.
• Kristin framkallar sk. "krispig stämning" runt matbordet hos Filips föräldrar då hon berättar att hennes sommarjobb bestått av att redigera - citat -: "blodiga munnar och könsdelar" -KRISPIG TYSDNAG- "Min pappa är oralpatolog" -PHEW-
• Ian's lufmadrass spricker men han är för stolt för att säga till någon, sover sedemera på kallt stengolv.
• Ian säger inte ett ord på hela morgonen/förmiddagen.
• Hugh Grant kommer på tal runt lunchbordet och Ian's första ord för dagen blir "I want to fucking PUNCH that bastard..."
• Ivar försöker i en desperat stund att få tyst på mitt påstådda tjat om Nikki Sixx genom att skrika "HAN ÄR FUL!"
• Lämnar tillbaka buss i Östersund. Får endast 1000 kronor rabatt för besväret. Önskar jag läst juridik.
• Spelar i kyrka. Prästen bär skinnbyxor och har delat cigg med Kristin.
• Präst låter Filip spela blues och Deep Purple på kyrkorgeln.
• Har trevligt och lär mig saker om USA av och med Ian's fantastiska föräldrar.

KALLA MIG TÖNTIG men jag tycker det är så djävulusiskt fett!
Jag får inte nog! Jag lyssnade på samlingsalbumet Red, White & Crüe, när det släpptes i min ungdom, och hookade men glömde snart bort dem till förmån för andra band.
Jag har nu insett att de har allt jag vill ha.

Har läst ut den fullständigt fenomenala biografin The Dirt precis och påbörjade just The Heroin Diaries av Nikki Sixx, vilken är en tämligen horibel historia i en missbrukares paranoida och psykotiska hjärna, alltihop är dagboksanteckningar från juldagen -86 och ett år framåt. Inklusive kommentarer från folk i hans närhet.

Jag Youtubar kvällarna igenom i jakt efter nya intervjuer och roliga klipp, tittar på Carnival of Sins i kass upplösning och på gamla videos.
JAG NÖRDAR. And proud.

Jag drömmer om Mick Mars på ett högst oroväckande sätt, vaknar och önskar jag kunde somna om. Jag plankar riff på min älskade gitarr jag har försummat under en tid och önskar att när jag vaknar nästa dag ska vara bäst i världen.

Ert tålamod kommer sättas på prov då det mesta jag pratar om handlar om bandet ifråga.

Helt enkelt har jag kommit in i en idol-period liknande den jag hade med Oasis eller Beatles.
Dock ska dessa inte jämföras ty de förstnämnda förändrade de facto mitt liv, men Mötley Crüe gör mig lycklig.
Så är det med det.


Imorgon åker vi till Stockholm och spelar jazz. Se mig sjunga och vara ball på Stampen den 10 febrari (onsdag), insläpp 20.00.

Jag kan också villigt erkänna att jag tyckte att Poker Face inte på något sätt urskiljde sig från mängden till en början. Kanske beror det på att jag mycket sällan lyssnar till vad den numera fullständigt vedervärdiga radion bokstavligen kaskad-spyr ur sig, eller så beror det på något annat. Inte vet jag.

Men just nu, utan att för den skull lyssnat in mig på skivan speciellt ingående, kan jag tycka att Lady Gaga är precis vad popindustrin behöver just nu. Något extremt, något nytt, någon som för en gångs skull KAN sjunga, någon som skriver sina låtar själv, som kan spela ett instrument, som är allmänt skön och verkar vettig.
Såg framträdandet tillsammans med Elton John från Grammy Awards nyss. Där snackar vi härligt röst.

 

 

Läser till min förtjusning att folk som bar kläder eller accesoarer med Slash på till Axl Roses idiotiska Guns N' Roses (som numer bara består av han själv och några okända), blev portade från konserten! Antingen fick man vända utochin på tröjan eller vända i dörren!
HAHA!

Axl Rose har gjort EN bra grej, med det sk. "Guns N' Roses" på, vad blir det, 13 år? Nämligen låten Better.

Så heja dem som stod på sig och vände i dörren när vakterna förklarade läget. När det begav sig var givetvis Axl Rose någon att räkna med (se bilden däruppe...), så bra och fruktansvärt snygg han var, men nu... Pff!

GEORGE CLOONEY befinner sig närgårds! Som vissa kanske vet ska han spela in scener till en kommande film, vem som gör den eller vad den heter har jag ingen aning om, och det skiter jag i för faktumet att GEORGE CLOONEY är i närheten gör mig handlingsförlamad!

Här kan ni se en liten film och läsa allt om det spektakulära i detta!

P.s: Flickvännen är ej med. D.s.
P.s2: Mamma, ta första bästa flyg hit! En solig framtid i Kalifornien kan vänta runt hörnet! D.s.

FY HELVETE vad jag har saknat Mötley Crüe, utan att veta om det!
Har satt ihop en liten spellista så här på söndagsaftonen, där ingick Dr. Feelgood och Hell On High Heels. Vid min barm!!

Kanske älskar jag dem också för att Vince Neil numera lever ett sånt perfekt liv; ett sjukt flott hus fullt med gitarrer och han har dessutom kostat på sig en trivselmage, kanske för att Nikki Six är världens coolaste artistnamn, kanske för att Mick Mars har åldrats på ett makalöst sätt, kolla hur han ser ut! Ett levande, jävligt ondskefullt lik! Tommy Lee skiter jag förvisso i. Dock är han en god nog trummis.

Förövrigt lyssnar jag ändå bara på Markus Krunegård och Hela Livet Var Ett Disco.
Jag vet inte vad det är, men linen:




Lyssna här.

Min header försvann för det jäkla kontot på photobucket jag hade den sparad på hade tydligen raderat sig själv, dock gick det utmärkt att logga in nu och där hittade jag en ny header som jag har premiär för nu.
Tuff, eller hur?


Hur som helst är jag förkyld på andra gången på en månad vilket gör mig rädd ty jag är mycket sällan sjuk... Men det ger mig en ursäkt till att sitta inne hela dagen och småpilla med världsliga saker.

Jag tittade tillexempel på Dom Kallar Oss Artister på SvtPlay. Här kan ni se det också.
Där handlade det om Markus Krunegård och Norrköping. Det var fint att se bilder på sin hemstad och min pappas gamle vän Micke Svensson, som är fotograf för NT.

Framöver får vi bland annat även möta Björn Skiffs, Ola Salo, Robyn och Amanda Jenssen.
Blir bra!

På Aftonbladet.se kan nu allmänheten gå in och rösta fram 2000-talets bästa skiva. Låt oss nu göra allmänheten till en bra allmänhet och rösta rätt, precis som ni ska göra i valet nästa år!
Hur som helst, för mig var det lätt som en plätt:



00-talets bästa Utländska Album:

Eminem - The Marshall Mathers LP
Linkin Park - Hybrid Theory
Coldplay - A Rush of Blood to the Head
The White Stripes - Elephant
U2 - How To Dismantle An Atomic Bomb
Coldplay - X & Y
Red Hot Chili Peppers - Stadium Arcadium
Bruce Springsteen - Magic
Coldplay - Viva La Vida
Bob Dylan - Together Through Life

00-talets bästa Svenska Album:

Håkan Hellström - Känn Ingen Sorg För Mig Göteborg
Sahara Hotnights - Jenny Bomb
Kent - Vapen & Ammunition
Broder Daniel - Cruel Town
The Hives - Tyrannosaurus Hives
Kent - Du & Jag Döden
In Flames - Come Clarity
Kent - Tillbaka Till Samtiden
Håkan Hellström - Försent För Edelweiss
Kent - Röd



Att Kent är nominerad för FYRA skivor är ju intressant. Personligen anser jag att både Tillbaka Till Samtiden och Röd är MIL ifrån Du & Jag Döden.
Förövrigt, lyssnar vi bara på Håkan och Kent i Sverige? (Fullt tillräckligt men seriöst?)

RÖSTA SOM NI VILL men kom ihåg att jag har rätt!

Jag har ju sagt någon gång förut hur musik ibland bara kan få mig att känna det som att hela världen är i en perfekt våglängd, som att allt fint och bra och dåligt och ALLT bara kanaliseras ner i oss som spelar. Det har blivit så kanske två-tre gånger riktigt, riktigt starkt. Och nu var en sån till. Det var så sjukt. Det var som om all kärlek jag någonsin känt; lyckig som olycklig, ytlig som djup, bara lät precis så som vi spelade. Alltså, om alla samlade känslor skulle haft en klang skulle då låtit sådär. I Williams gitarr och i min sång.

Jag var bara tvungen att skriva ner det någonstans.