vinyl

Veckan har varit schtekig. Håll till godo!

Hang Loose: Häng i Wasaparken med hängigt folk. (Notera DUBBEL-FUCKING-V:ET!)

Fuck You: Sjukdomen. Förkylningen. Det finns ingen som tycker mer synd om sig själv än jag när jag är sjuk.

Låt: Alphabeat - Fascination. SATAN VAD BRA! Varför upptäcker jag detta först nu? Eller fan, jag skiter det. Det är sommarens låt, utan tvekan!


Skiva: Den röda Beatles-skivan. Hell yeah.

Citat: "Men vaffan... Jag ska ju köra bil!?" Sarah efter att ha fått in sin stora starköl hon beställde till maten i Stockholm i torsdags.

Lättnad: Studenklänningen är jävligt fixad! Efter att ha jagat runt i hela Stockholmstad hittade jag så äntligen en mycket vackert skapelse i vitt. Känns bra att avsluta dessa tre år i något inhandlat på Oasis...

Idiot: Jag. Lyckades glömma mina favoritsolglasögon på Operan. Man glömmer inte solglasögon på Operan! MAN HAR INTE SOLGLASÖGON FRAMME PÅ OPERAN!

Kille: Isak kom in på sång på Lunnevad! Wie!

WTF!?: Killen jag och Rebban hängde med på Birka när vi sökte kom in på Ackis. Vaffan?!

Uttryck: "Naajs!" Lyssna. Ni kommer höra det överallt. Fyfan. Fy-jävla-fan. Och det värsta är att jag använder det själv.

Idag var det sommar. Stekhett i Wasaparken med vindruvor, pojkar som cyklade jättelångt för kall folköl, musik och jävligt trevliga människor satte standarden på de kommande veckorna. För det kommer fan i mig inte regna så länge jag heter Big S! Hur som helst, festivalsommaren börjar ta form så smått. För min del blir det inget jävla tältande, över min döda kropp, men det förbjuder mig inte att kika på de olika utbuden. Börjar med att jämföra några i taget. Blir så jävla mycket text annars. Håll till godo!



Way Out West (8-9 Augusti)
Störst är givetvis Broder Daniels hyllningskonsert till nyss avlidne Anders Göthberg. Sista chansen att någonsin se de stjärnbeprydda, svartklädda, hålögda tonårshjältarna. Enligt hemsidan kommer det göra "jävligt ont". Jaha.
Dessutom bjuds även på bl.a. N.E.R.D, Sigur Rós, Sonic Youth, The Sonics, Iron & Wine, José González och givetvis de svenska stornamn vi ser på i princip alla festivalers line up: Mando Diao, Håkan Hellström, Lykke Li och Sahara Hotnights.

STOR POTENTIAL. Plus för att man slipper tälta. Och för att klubbarna ingår.


Arvikafestivalen: (3-5 Juli)
Kärlek till skogen... i helvete heller! Det enda jag såg var lera och jävligt många idioter som luktade kiss... Hur som helst, festivalen med viss betoning på synth och electronica, något jag i princip skiter i. Stora namn är dock Adam Tensta, Anna Järvinen, Death Cab For Cutie, Familjen, Hot Chip, Kent, THE KOOKS och Timo Räisänen.
Lykke Li och Håkan Hellström har givetvis en plats även här, likaså Tingsek som var en av förra årets stora höjdpunkter live.

The Kooks och Death Cab For Cutie gör det här jobbigt. Men jag har lovat mig själv... Aldrig mer tält. Detta vidriga tält...


Första fighten vinner nog Way Out West, främst för att det är en någorlunda civiliserad musikfestival och för att det ligger i Göteborg där alla är trevliga och snygga.
Efter helgen kommer fight två! Vilka festivaler jag väljer blir en liten överraskning, en present kan vi säga!

Måste bara förtydliga. Ni måste lyssna på The Last Shadow Puppets. Det är farligt nära overhype men jag skiter i det, för de är värda det. Som vanligt blir allt Alex Turner rör vid guld, och tillsammans med The Rascals Miles Kane skapar de något jävligt värdefullt.

SATISFACTION

Det här vill jag ha.

1. Vampire Weekend - Vampire Weekend
2. The Kooks - Konk
3. Markus Krunegård - Markusevangeliet
4. The Last Shadow Puppets - The Age Of The Understatement

Var inne på en av mina favoritbloggar och vad finner jag om inte detta.
Charmerande,  don't you think? Och ja, det är på riktigt. 
GOD BLESS AMERICA!

Bild: Vice

Jag sitter här, sjuk och jävlig. Inte något vettigt får man gjort. Massor av snor. Så jag roar mig med bilder från vice och en rundvandring på Myspace. Hittade Parts & Labour. Rätt härlig musik. Tänk er att Timo Räisänen skulle somna i ett tv-spel och sen göra musik som handlade om vad han drömde därinne. Skulle kanske låta såhär.

Det är jävligt fint väder ute och jag lyssnar på Jackie Big Tits och önskar att jag hade orken att ta tag i mitt liv och gå ut. Men icke.

Funtar på att klicka hem nya skivan också. Men så ligger ju inte min ekonomi så jävla bra till. Så det blir inget med det.

Puss.

Vi hade lite deep shit talk i bilen påväg hem från Vickan och hennes underbara gård. Vi åkte dit med godis för att berätta att både NTs och Folkbladets skribenter var ute och cyklade vad gällde deras syn på karaktären Dorothy i The Wiz. Dorothy är emo och hela musikalen handlar egentligen om hennes personliga utveckling. Skulle inte du vara mesig och grinig om du helt plötsligt hamnade i ett land fullt av jääävligt sjuka grejer? Jo, det skulle du. Victoria fångar och förmedlar det bättre än någon annan skulle gjort det. Jag är stolt över henne och över oss alla.



Hur som helst. Deep shit om livet. Rebecca berättade att hon läst om en kvinna som avlagt ett nyårslöfte som innebar att hon inte skulle köpa något nytt på ett helt år. Inte investera i ett skit. I November var hon tvungen att köpa ett par nya strumpor och det var i princip det enda. Hon behövde dem, för det var hål i de andra.
Vi kom in på hur jävla styrda vi är. Hur vi i västvärlden stoltserar med FRI VILJA och VALFRIHET, när vi i själva verket hela tiden anpassar oss efter vad andra människor förväntar sig av oss. Har jag fel? Vi höjer på ögonbrynen för att någon valt att inte konsumera så inåthelvete mycket hela tiden. Hon behöver det ju inte!

Jag vet inte. Jag har senaste året gripits av en lust att få lämna det här, åka och få nya perspektiv. Jag vill åka till Kenya. Jag vill hjälpa till, lära barn tala och skriva kanske engelska, bygga hus och skolor åt folk. Jag vill medla i strider och ta in nya synsätt. Jag vill sjunga och spela tillsammans med andra människor. Jag vill träffa människor som ser på livet ur ett annat perspektiv.


Förra veckan utbrast vår koreograf Pia att vi blir så jävla matade i det här landet. Från att vi föds till vi dör. Vi förväntar oss saker hela tiden. Att någon annan alltid ska hjälpa till, guida, ge råd och berätta hur vi ska göra. Vi blir handlingsförlamade. Vet inte ens vart maten kommer ifrån. GÖR NÅGONTING! SÄG NÅGONTING! TÄNK FÖRFAN!
Det grep tag i mig och jag har haft det i bakhuvudet hela veckan.

Det kanske låter flummigt, men jag vill se livet på ett nytt sätt. Jag börjar med ett år på Birka Folkhögskola, ute i obyggden. Där får musiken och kärleken stå i centrum. Sen vill jag upptäcka saker. Förmedla och ta in nya grejer. Jag vet inte på vilket sätt, men jag tror att jag måste göra det. 

Dennis påminde mig i bilen påväg hem från Ljungskile, The Tiny! Hade ju helt glömt bort denna Stockholmstrio! Det är riktigt balla krejjer, det ska ni veta. Lyssna. Ni kommer gilla det!

Too Heavy A Burden = klad hest.

The Subways släpper snart ny skiva (All Or Nothing), och inför det får man gratis ladda ner första singeln från deras hemsida. Girls And Boys heter den.
Jag vet inte. Versen är bra, om man bortser från att Charlotte Cooper (tjejen som spelar bas nivet) låter irriterande mycket som Avril Lavigne. Refrängen är inte så klockren som jag önskar att den vore och introt suger, riffet som även återkommer senare i låten är hideous... Men man kanske vänjer sig, vad vet jag. Jag tror man springer bra till det här iallafall, om ni är såna. Lyssna, för all del! Det är ju gratis. Heh...

Vampire Weekend + Cape Cod Kwassa Kwassa = Klad hest.

Här kan ni lissna.

   

Hang Loose: Vår underbara regissör Johan Wahlqvist. Vilken superhjärna. Vilket superhjärta.  

Fuck You: Friskis&Svettis som inte låter mig träna längre. De hävdar att kortet gått ut, jag hävdar att jag borde få träna gratis.

Skiva: Fortfarande inte lyssnat på så mycket annat än Försent För Edelweiss. Dock beror det kanske mest på att jag inte orkat byta skiva i stereon. Sånt jävla rodd...

Låt: Jag älskar randomfunktionen på iPoden! Slagsmålsklubben - Sponsored By Destiny på bussen ger mig lycka. Drag som en dragkrok!

Tjej: Givetvis Jag! Efter att ha lyckats komma in på Birka Folkhögskola och dessutom överlevt telefonsamtalet (hjärtattacken låg jävligt nära) tycker jag att jag gör mig förtjänt av den åtråvärda titeln.

Tjej 2: BigBajs-Rebban! Lyckades komma in på S:t Sigfrids Folkhögskola och dessutom överleva telefonsamtalet!

Kille: En stor eloge till Lukas som under fredagen lade av de skönaste, kortaste, mest dräpande kommentarerna på länge. Ex: När Erik frågar vem Lukas vinkar till svarar han avmätt ett kort "Jesus" och när vi efter fem sekunders tystnad och eftertanke inser hur förbannat roligt detta är skrattar Erik i falsett och jag får i det närmaste andnöd.
(Jag har förståelse för oförståelse angående humorn i detta om man nu inte känner varken Lukas, Erik eller mig.)

Miss: Jag som har största bacillskräcken i världen nobbade lördagens Tjockisfest. Rädslan att Sarahs mammas maginfluensa skulle sprida sig till mig tog överhanden. Men åandra sidan är jag nu redo för en jävligt hård vecka, något jag kanske inte varit annars.

Tveksamma: Laaksos spelning på Debaser Malmö som visades på Musikbyrån Live i fredags. En något full Markus Krunegård, trummor med sound som en bunt papperskartonger, ostämda gitarrer samt en Peter Jöback som inte sjunger så jävla rent... Sofie goes NJAAA...

Klipp: Den överhypade klänningen från American Apparel finns i nice kopia på Gina Tricot. 129:- och jävligt hett. It's nice.

Nej det blev ju inget av kvällen iallafall. Sarah var biohazard och min kristallkula förutspådde en skakig och kräkandes Evillene på hörsalens högaktade scen, något jag helst vill slippa. Nu visar det sig att kulan haft fel och min kväll slutade således i den sämsta film jag någonsin sett, om vi bortser från filmen Storm jag såg igår. Den var riktigt dålig.

Ser vi positivt på saken har jag lärt mig något om mig själv. Jag har en bacillskräck som kan liknas vid sjuklig paranoia, dock en inställning att musik och proffsigt framförande går före allt. Även en fest som troligen toppar Jazzfestivalen duktigt. Och Sars och jag vaknar dessutom pigga som lärkor imorgon och kan ta oss an den sista helgdagen utan huvudvärk!

Livet leker!

Det har uppstått ett dilemma över något som kan röra min hälsa och jag blir sjuk i huvet av det. Så jag lyssnar på The Courteeners. Har ni inte gjort det ännu råder jag er till det. Det är väl egentligen inget som blåser en av stolen, men melodierna klingar fint. Sådär som det ska. På något sätt känns det lite The Killers alt. The Strokes med typ Anders Wendin på sång, i "Not Nineteen Forever" gör sig detta extra tydligt. Ni kan ju lyssna här om ni vill. Eller så köper ni nya skivan St. Jude.

Jag ångrade mig vad gäller musikvalet till förra vårinlägget.
Jag smackar på med ett par brills och vänner och lyssnar på världens gulligaste Petula Clark.

Sen är det ju vår också! Niclas seckade mig för Halvars Glasskiosk hade visst öppnat, och då vet vi ju alla att sommaren ligger framför våra fötter. Idag har vädret motarbetat oss en smula men lika glad för det är jag och gladast är nog räven.
Så hon lyssnade på detta och detta.

Imorgon anordnar Klubb Republik konsert på Skandiateatern i Norrköping. Boban i Marko Markovic Orkestar spelar och det blir ballt och det vill jag se.
DOCK! Dock, spelar mina underbara vänner i Bullrun samma tid, samma stad, på krogen Black Horn.

Helvete.

Veckan som gått har varit hektisk och nervös och allting, men många fina stunder har upplevts. Håll till godo!



Up: Sökningen till underbara Birka Folkhögskola gick utomordentligt bra!

Down: Min ekonomi går somvanligt på sparlåga...

Låt: Håkan Hellström - Kärlek är ett brev skickat tusen gånger. Jag känner enbart kärlek för den mannen!

Skiva: Ganska givet, men likaväl självklart: Håkan Hellström - Försent För Edelweiss.

Bok: John Lennon Var Min Bror, Jag Svär! av Bengt Nyman. Erik vaknar upp efter 26 år på ett mentalsjukhus, fortfarande övertygad om att John Lennon var hans bror och att han blivit bortadopterad som spädbarn. Jävligt rolig diaolog samt tillbakablickar på ett 60-tal i lilla staden Eksjö och Eriks ungdom.

Guru: Roy Okutani. Vilken människa. Vilka visdommar. Vilken insikt. Vilken musiker.

Resa: Resan jag gjorde med mig själv under den ca 15 minuter långa sångövningen tillsammans med ovanstående man plus 21 andra sångare och sångerskor. Det går inte att beskriva känslan, men efteråt var jag helt uppfylld och ville bara gråta för att det var så vackert.

Onda Öga: SJ. Åt helvete med skiten! Dyrt, jävligt långsamt, obekvämt... You name it, they've got it!

Tjej: Sarah! Körkort fifan!

Uttittning: När Trisha kommer hem från tomteland måste man träffas och prata och när fem personer pratar samtidigt om hur sjukt allting är resulterar det i en ljudnivå folk stör sig på. Tillochmed på Världens Bar.