vinyl

Lördagen var det ja!

Börjar med att vi försover oss men hann trots det till Sarahs huvudattraktion José González.
Det var precis lika bra som vi förväntat, trots värmen i solen på plan.
Jag tycker alltid det är intressant att se artister som oftast spelar på små scener inta en stor scen, och José satt där på sin stol på den största. Mycket bra gjorde han det. Han är ingen mellansnackare direkt, men utbrast iallafall "Jag brukade springa naken därborta... *paus* När jag var liten alltså." och sedant ett blygsamt skratt.
Det lilla bandet (vääldigt lite percussion och lite synth ibland) är dessutom ett plus.

Sedan gick vi för att öla. Det klassiska "Skaru ha en pilsner?" instiftades återigen av Oskar och jag blev offer för ölstänk, och således var festivalen invigd påriktigt.

Caesars var nästa hållplats, konstigt nog spelandes på minsta scen i det där cirkustältet. Hur som helst, jävlar vilken energi de har! Där har ni ett band som älskar att spela! Under Jerk It Out brakade givetvis helvetet lös i publiken och det med glädje. Sjukt rolig spelning var det, och min favorit var helt klart Candy Cane, med tillhörande allsång.

Vi såg en halv minut av Kelis, sen kommer jag inte ihåg så mycket, vi for mest omkring tror jag.
Iallafall var N.E.R.D riktigt jävla bra! Är verkligen inte något stort fan, men jävlar i mig vad de svängde! Två trummisar som bankade skiten ut allt, svinbra musiker i övrigt och sedan Pharell Williams, ett äkta musikaliskt geni. Dessutom drog de upp typ alla tjejer längst fram på scen, det såg ut som de skulle dö vilken sekund som helst, men dansade ändå och försvann  bakom scen efteråt. Klockrent. Det måste man ändå ge honom, Pharell, han är en jäkel på att få med folk. Det var de allihopa. Lyckades få folk att crowd surfa, skrika "I WANNA FUCK TONIGH, I AM HORNY" i kör och får alla på området att "make some motherfucking noice." Det är cool.

Lil' Kim var det största skämtet i världshistorien. Vi beskådade spektaklet från SJs tält där det bjöds på juice och kaffe till min glädje. Det är en av de mycket få gångerna jag kan hålla med Aftonhorans Markus Larssons ord när han sa att allt var skit och ett pinsamt skämt, för det stämde faktiskt. Låtarna avbröts mitt i... Ridå.

Håkan Hellström var för mig dagens höjdpunkt i förväg. Och som alltid, mina vänner, blir jag aldrig besviken.
Även om allt som sas och spelades tog mer i Bergs Slussar för några veckor sedan, var det fortfarande extas och kärlek all over the place. Stog själv men som alltid hittar man nya vänner på Håkans konserter.
Kärlek är ett brev skickat tusen gånger får ögonen att vattnas, likaså Hurricane Gilbert och Brännö Serenad.
Tro & Tvivel är helt klart en av hans absolut bästa låtar och en klockren öppningslåt, Nu kan du få mig så lätt görs sårbar och skör i sin enkla version och Ramlar, Kom igen Lena! och självklart Känn ingen sorg för mig Göteborg får publiken att koka och sjunga sig hesa tillsammans med Sveriges största energipaket.
Så mycket kärlek den mannen ger ut, det är beundransvärt bara det. Jag älskar honom, det gör jag verkligen.


Lördagen avslutades med Familjen på Kajskjul 8 nere i hamnen. Fy helvete vilket tryck, kaos framför scenen och arrangörerna ville avbryta varpå killen snea totalt. Hade med sig en tjej som medverkade på två låtar och hon var GRYM!
Första gången men absolut inte sista lovade Johan T Karlsson. Cool.
Under Huvudet i Sanden måste alla längst fram ha dött, likaså under Det snurrar i min skalle.
Roligt men varmt och ont. Coolt.

Sen roddade vi oss hem och somnade, vaknade, städade och drog hem. Stannade i gränna för med polkagrisar och nu; Sova.

Puss.

Trackback-URL för detta inlägg: