Way Out West
Back on track och något sömnig är jag nu tillbaka, och regent kom precis en dag försent som jag ville.
Allt har varit prima. Lägenheten hur fräsch som helst, spårvagnarna svinlätta att planka och så mycket vegetarisk hamburgare att jag nästan föll i trans.
Men det viktigaste. Slottsskogen och vad den hade att erbjuda under tagarna tu.
Det hela var väldigt bra. Inte speciellt lerigt, jävligt mycket hipsters (= Vackra män över-fucking-allt = snurrig i huvvet)
och fint område.
Torsdagen började med nice förfest och sedan Petter på Trädgården, med alla de gäster du kan tänka dig (Snook, Veronika Maggio, Säkert!, Thomas Rusiak, Eye n' Eye, Mange Schmidt etc). Jäkligt bra, inte min kopp med te, but still, han kan sin grej.
Jag och Sarah vandrade mot spårvagnen i GBG regn och somnade på en sekund.
Fredagen handlade om Sigur Rós och Broder Daniel, båda helt otroliga. Att få se Henrik Berggren helt ensam på största scenen, inför tusentals människor med endast en gitarr i famnen sjungandes No Time For Us fick tårarna att rinna. Speciellt eftersom han dedikerade den till bandet som aldrig någonsin kommer stå på en scen tillsammans igen.
Mycket vackert och svårtoppat.
Lördagen orkar jag inte skriva om nu. Uppdaterar senare. Kan säga att det var en lovely dag med lovely musik och mot slutet ett helt sjukt tryck.
Puss!
Allt har varit prima. Lägenheten hur fräsch som helst, spårvagnarna svinlätta att planka och så mycket vegetarisk hamburgare att jag nästan föll i trans.
Men det viktigaste. Slottsskogen och vad den hade att erbjuda under tagarna tu.
Det hela var väldigt bra. Inte speciellt lerigt, jävligt mycket hipsters (= Vackra män över-fucking-allt = snurrig i huvvet)
och fint område.
Torsdagen började med nice förfest och sedan Petter på Trädgården, med alla de gäster du kan tänka dig (Snook, Veronika Maggio, Säkert!, Thomas Rusiak, Eye n' Eye, Mange Schmidt etc). Jäkligt bra, inte min kopp med te, but still, han kan sin grej.
Jag och Sarah vandrade mot spårvagnen i GBG regn och somnade på en sekund.
Fredagen handlade om Sigur Rós och Broder Daniel, båda helt otroliga. Att få se Henrik Berggren helt ensam på största scenen, inför tusentals människor med endast en gitarr i famnen sjungandes No Time For Us fick tårarna att rinna. Speciellt eftersom han dedikerade den till bandet som aldrig någonsin kommer stå på en scen tillsammans igen.
Mycket vackert och svårtoppat.
Lördagen orkar jag inte skriva om nu. Uppdaterar senare. Kan säga att det var en lovely dag med lovely musik och mot slutet ett helt sjukt tryck.
Puss!
Some Might Say
Postat av: Robby
låter helt amazing! väntar med spänning på en längre sammanfattning! =)
Postat av: Issues
Nu ångrar jag ännu mer att jag inte åkte.
Postat av: Danni D
Inget om Sonic Youth?! Ajajajaj....
Postat av: Sofie
Nej, vi missade faktiskt dom!
Trackback
Trackback-URL för detta inlägg: