vinyl

Igår var jag på Hugo och såg på Cocoanut Groove, Wildbirds & Peacedrums och Lykke Li. Utförligare beskrivning av kvällen kommer sen.

Hejs.

Jag ska strax sluta spamma min egen blogg, men först ska jag bjuda på en sjujävla popig video. Jävligt bra skit. Lyssna även på den här, givetvis!

Pete And The Pirates - Knots


Puss for now.

Allting går igen, kommer tillbaks
En dag ska alla skulderna betalas

Och du vet
jag har rätt,
jag har rätt
du har fel

Varför gillar jag det här?

Kategorin "Mode" på Bloggtoppen.se är spärrad i skolan. Dock inte kategorin "Musik".
Tihi.

Glocalnet SUGER och därför har mitt ADSL kollapsat. Av den enkla men tragiska anledningen har uppdateringen på eran favoritblogg varit undermålig de senaste dagarna.



Anyway, Gorillan tipsade om Markus Krunegårds Myspace. Där ligger tre nya låtar uppe. Ni vet, han ska ju go solo på svenska. Gå in och lyssna och säg och tyck!

Jag har ju helt glömt att berätta! MONKI slog idag upp portarna i Norrköping! Precis vad jag behövde. Jag gick runt och log bland kläderna, oh, kläderna! Och jag tänker gå dit imorgon igen. Idag fick jag endast med ett linne och en gul väska. Så här ser de ut:

 

Som ni alla vet kommer Lykke Li till Hugo och Klubb Republik nästa torsdag. Men inte nog med det. Det finns även två förband till ert förfogande. Cocoanut Groove och Wildbirds & Peacedrums.

Personligen gillar jag den unge mannen (som är slående lik en ung Fredrik Wikingsson) mer än de andra tu. Men
så har jag ju som ni alla vet generellt svårt för musik som är svår och kåånstig.

Nu vill jag vara glad. Jag tänker ta på mig min skinnjacka även om det inte är med än 5 grader och det inte är speciellt soligt, jag tänker fan i mig packa ner mina glajjer, ta med mig kameran och dansa bort till bussen med DET HÄR i öronen:



1. Air Traffic - Never Even Told Me Her Name
2. Rilo Kiley - Portions For Foxes
3. Bob Dylan - Like A Rolling Stone
4. The Verve - This Could Be My Moment
5. Libertines - What Became Of The Likely Lads?

 Så har 11 000 britter tillfrågats av Q Magazine och HMV om vilka brittiska skivor som är bäst genom tiderna. Såhär ser top 50-listan ut.

Personligen tycker jag inte att Oasis - Don't Believe The Truth är värd nummer 14, knappast är Keane värd så mycket av placeringar heller om jag får säga mitt, men de två översta är jag som ni vet 100 % in on.
Kul också att en TJEJ från ENGLAND fick EN placering på listan!

01. Oasis - Definitely maybe
02. Oasis - (What's The Story) Morning Glory?
03. Radiohead - OK Computer
04. The Beatles - Revolver
05. The Stone Roses - The Stone Roses
06. The Beatles - Sgt Pepper's Lonely Hearts Club Band
07. The Clash - London Calling
08. Keane - Under The Iron Sea
09. Pink Floyd - Dark Side Of The Moon
10. The Verve - Urban Hymns
11. Radiohead - The Bends
12. The Beatles - Abbey Road
13. Keane - Hopes And Fears
14. Oasis - Don't Believe The Truth
15. Depeche Mode - Violator
16. The Smiths - The Queen Is Dead
17. Queen - A Night At The Opera
18. Arctic Monkeys - Whatever People Say I Am
19. The Beatles - The White Album
20. Sex Pistols - Never Mind The Bollocks
21. The Beatles - Rubber Soul
22. Oasis - Be Here Now
23. Muse - Absolution
24. Duran Duran - Rio
25. Blur - Parklife
26. Coldplay - A Rush Of Blood To The Head
27. Manic Street PreachersThe Holy Bible
28. Muse - Origin Of Symmetry
29. Led Zeppelin - IV
30. Pink Floyd - The Wall
31. The Libertines - Up The Bracket
32. Coldplay - X&Y
33. The Who - Who's Next
34. Muse - Black Holes And Revelations
35. Amy Winehouse - Back To Black
36. Depeche Mode - Songs Of Faith And Devotion
37. Stereophonics - Word Gets Around
38. Prodigy - The Fat Of The Land
39. Pulp - Different Class
40. Radiohead - In Rainbows
41. David Bowie - Hunky Dory
42. Arctic Monkeys - Favourite Worst Nightmare
43. Manic Street Preachers - Everything Must Go
44. Pink Floyd - Wish You Were Here
45. Pet Shop Boys - Behaviour
46. David Bowie - Ziggy Stardust
47. Coldplay - Parachutes
48. Rolling Stones - Exile On Main Street
49. Joy Division - Unknown Pleasures
50. Rolling Stones - Let It Bleed

Igår vankades det konsert i Himmelstalundshallen med Sveriges största band, Kent. Jag ska erkänna att jag aldrig varit så opepp på konsert i hela mitt liv, än mindre på en konsert med att av de band som betyder och har betytt otroligt mycket för mig genom åren. Dock kliver supportakten Familjen på 20.00 SHARP och det intressanta kan börja. Har aldrig lyssnat på dem ordentligt men tycker att musiken är rolig och jag gillar skånska. Ja, de gick hem hos mig, men jag verkade vara den enda av de jag pratat med som tyckte det. De spelar i typ 20 minuter, perfekt speltid för ett förband. Dessutom tar det inte överdrivet lång tid innan Kent själva kliver på, ackompanjerat av ett jävligt öronbedövande vrål. Stämningen känns på top, min livslust börjar återuppväckas och det är så inåthelvete snyggt med eldklotet som stiger på skärmen bakom bandet.

Det var länge sedan jag verkligen lyssnade på Kent nu. Jag hade en vecka med Hagnesta Hill när jag skulle somna, men det var inget seriöst. Men de lyckades återuppväcka allting igår.
Dessutom så kanske jag får upp ögonen lite mer för Tillbaka Till Samtiden nu, några av de på skivan rätt så mediokra låtarna växte live. Setlisten är jävligt bra. Älskar att mycket Hagnesta-material spelas, så även de låtar som arrats om i det nya soundets anda (bl.a. Musik Non Stop och Revolt III). Jag var tveksam först, men det är en bra grej. Konserten får en annan helhet.
Ovan nämnda Musik Non Stop samt Dom Andra där tempot dragits upp blev jag riktigt tagen av.
Dock är det Stoppa Mig I Juni (Lilla Ego) som är konsertens höjdpunkt enligt mig. Det var längesedan jag fällde tårar på en konsert, men det gick inte att stå emot. Det var så enastående vackert, så gripande och så jävla bra. Det gick rakt in i mig helt enkelt, och det är jag så glad för.

Självklart är avslutningen i Mannen I Den Vita Hatten (16 År Senare) också en given höjdpunkt och utan den känns fan inte konserten hel. Tårar föll även här ska sägas. Att stå där bland alla människor som sjunger their hearts out precis som jag och inse att jag också ta språnget i en vit hatt snart, det är fan övermäktigt. Jag tror inte att någon lämnas oberörd av den låten och den texten.


Innan jag avrundar ska jag även inflika att denna konsert slog Tältturnén 2005 i min bok. Det känns intimare och herr Berg känns uppriktigt tacksam och glad för att vi är där och för att de är här.
Konserten var så som alla konserter borde vara, en konsert där publik och band är i princip lika viktiga.

King Creosote & Moto Boy, Crescendo 14/2



Först frös vi i hundra år för de inte ville öppna dörrarna! Men man fick ett geléhjärta Alla Hjärtans Dag till ära och då blev det bättre.

Hur som helst, kvällen var helt klart värd! King Creosote ursäktar sen ankomst med att de inte hade pengar nog att betala sina vegetariska hamburgare och därför tvingades diska ett tag, men när de väl börjar spela är det fint. Jag gillar det! Speciellt vackert blir det när brussan Pip Dylan sätter sig vid sin steel guitar, det förhöjer stämningen.

Dock är det helt klart Moto Boy som är kvällens stora, fina, vackra höjdpunkt! Han är inte helt frisk i halsen men fan, det gör ingenting. Lite rasp har ingen dött av, och det märks mest när han pratar. Vilken röst killen har.. Jebus. Det går inte att inte bli berörd. Hans texter, hela hans uppsyn tillsammans med den där sjukt fula BC Rich-gitarren, well, det är något utöver det vanliga. Han har ett sätt att fånga melodier och harmonier som är alldeles underbart.
You gotta love it.

Något som är jävligt bra är iallafall att Mr. Estradör himself - Håkan Hellström - släpper nya skivan "Försent för Edelweiss" den 26 Mars. Älskade Mattias Bärjed är med, tillsammans med Nino Keller från Ceasars och pianisten David Nyström som spelat tillsammans med så folkkära namn som Ulf Lundell, Lisa Miskovsky och Thomas DiLeva. Jahaja. Intressant. Vad hände med de gamla musikerna? 

Nu har jag suttit och retat upp mig själv helt mycket igen. Jag blir arg på så mycket ibland. Nu är jag arg på att allting ska vara så stressigt. Så mycket. Häll på häll på häll på NI ÄR JU UNGA OCH STARKA!
Wtf, jag är skittrött. Jag kan inte äta frukost. Jag kan inte sova. Jag fastnar i låtar när jag ligger i sängen och jag kan inte sluta sjunga dem i huvudet. Jag glömmer bort att andas djupt. Och när jag inte kan gå till skolan kommer jag på en miljon grejer jag kan göra hemma. Fixa med bilder, med mitt fotoalbum, med datorn, planka lite skit, fixa det och det. Jag häller ju bara på mer själv. Ska jag gå på konserten ikväll? Jaha, isåfall måste jag skynda mig som fan nu. Oj då, glömde du bort att andas? MEN DU ÄR JU UNG DU ÄR JU STARK!
WTF, jag är skittrött säger jag ju!

Liselott Watkins


Jag somnade en timme i soffan, vaknade och tittade på extremöverviktiga amerikaner på trean. Jag gillar inte att titta på sådant, men jag gjorde det ändå.

Nu vill jag att E ska vara här så jag kan somna ordentligt. Ikväll tänker jag nog somna till det här.
You should too, you know.

Jag fattar ingenting av en grej. Någon yrade något om att I Am Kloot hade släppt nytt och menade skivan I Am Kloot Plays Moolah Rouge och nu vet jag inte om det är en ny skiva eller inte, för när jag fick hem den så stog det 2007 i. Kan någon reda ut begreppen åt mig?

Om vi skiter i om skivan är ny eller inte är den motherfucking ace i vilket fall. Man kan lyssna på låten One Man Brawl på deras myspace om man vill.
Varför har jag inte lyssnat på dessa män ordentligt förut?!

Vet ni vad som är bra med den här veckan? Jo, på torsdag kommer Moto Boy och King Creosote Crescendo tack vare Klubb Republik, och på lördag ska jag se Kent i Himmelstalundshallen. Mm. Det tycker jag är bra.

Jag vill köpa det här:



Niccokick - The Good Times We Shared, Were They So Bad?
Lykke Li - Youth Novels
Hot Chip - Made In The Dark
Moto Boy - Moto Boy


Allt detta för det mycket överkomliga 129 penningar per styck på cdon.com.

Up: Pool-get-together hos Sofia! Min sjukdom tvingade hem mig tidigt, men det var otroligt mysigt sålänge det varade! Givetvis är Petras födelsedagsfirande jämbördigt.

Down: Kommentarer från diverse ur Kristinaskolans lärarkår till en elev som fan inte bad om det, än mindre förtjänade det! Man säger inte sådär om eleven inte frågat om lärarens ärliga åsikt.

Låt: Kent - Berg&Dalvana. Helt klart en av deras absolut bästa! På lördag smäller det till som utav bara helvete i Himmelstalundshallen!

Sommar-flashback: Kristian Anttila! Han har helt fallit i glömska, men vilken man... Oh, så fint.

Ångest: Förkylning = Ingen träning = Fika istället = Dålig ekonomi. Skit.

Retur: Stinas brors frus klänning jag lånade till avslutningsmiddagen i nian. Vi ska iår ta studenten. Heh...

Citat: "Varje gång jag pratar om hur du kan skada dem så börjar du skratta!" - Regissörn.

Konsert: Solistkonserten den 5/2 på Crescendo. Helvete vad bra alla var! Riktigt fint. Ni missade något era lata jävlar.



Hoppas ni alla har haft en fin vecka och helg, det har jag. Förutom förkylningen då.. Som grädde på moset bjuder jag här allmänheten på en bild när jag bakar chokladbollar. Håll till godo.

Jag hittade!

Så himla knaasigt och pååpigt på nåt säätt!?
Well you just gotta say you like it, don't ya?

Alltid en helvetes massa Awards och galor hit och dit när det nya året slagits in. Hur som helst publicerade NME i förra veckan nomineringarna till sin årliga gala, och jag måste säga att dessa nominerade slår Brits-galan med hästlängder. Finns dessutom väldigt många roliga kategorier. Som vanligt alltid fnissigt när ett band är nominerade både i kategorin "Best Band Of The Year" och "Worst Band Of The Year" (My Chemical Romance, för den som vill veta). Även Pete Doherty har lyckats med konststycket att vara nominerad till både Best Dressed, samt motsvarigheten Worst Dressed. (Personligen tycker jag att han överlag klär sig Ace!)

 

Hur som haver är det iallafall en satans lång lista med nomineringar och den som vill titta närmare på den kan gå in här. Personligen vill jag bara få belysa det vackra faktum att Sveriges stoltaste exportvara, Howlin' Pelle Almqvist, är nominerad i kategorin Sexiest Man.
 Värt att nämna är också att jag hoppas att Arctic Monkeys vinner för bästa band, att alla soloartister som är nominerade i den kategorin är omöjliga att välja mellan, att Babyshambles bör vinna för bästa skiva och att Oasis givetvis ska ta hem priset både för årets låt (Lord Don't Slow Me Down) och för årets Musikdokumentär (Lord Don't Slow Me Down). Egentligen är Arctic Monkey's Flourescendt Adolescent way much better än LDSMD, men som den sucker jag är håller jag på mina hjältar i alla lägen. Eh. Jo. Så är det.


Hur som helst, kolla in de nominerade och bänka er framför brittiska Channel 4 på fredag om ni är lyckliga och har den i erat kanalutbud.

Jag har suttit i en timme och skrivit om musikterapi. Det är jävligt intressant ska ni veta, men egentligen bara jävligt sunt och förnuftigt tycker jag.
Här är min terapi för kvällen.
  Håll till godo, kära vänner.

Bästa: Helgen med tillhörande avskedsfest samt säsongsstarten av "I en annan del av Köping "

Sämsta: Elsäkerhetsdag på Ebersteinska. No offence, men aldrig i livet att jag skulle börja mecka med att byta kontakt och helvete själv!

Låt: Have You Met Miss Jones. Underbar!

Skiva: Bossa Vol 2 - Myrra Malmberg

Don't Believe The Hype: Hästpojken. Vad är grejen?

Mantra: "The only way past is through"

Moral: Miljö- och solidaritetsdiskussioner på McDonald's - the healthy, good guy!

Sväng: Come On, Come Over på öppet hus. Utan förväntningar, nervositet, tidspress eller granskande lärare svänger saker jävligt mycket mer.

Tear-down-the-house: Thomas tröttnade på det porriga laguna-draperiet som hänger i dörren till elevrumsköket och slängde helt sonika ner skiten i papperskorgen. Klockrent.

Det finns Scrubs i min iPod nu!

Ikväll har jag äntligen sett 2007 års mest hypade film; This Is England. Den var precis så bra som jag förväntade mig att den skulle vara. Precis så snygg jag ville att den skulle vara. Precis så JÄVLA BRA!! Helvete... Värd varenda hypade minut. Se den eller dö. No kidding!