vinyl

Jag hade i princip lovat mig själv att aldrig igen sätta min fot på Arvikafestivalen, och allra främst ALDRIG MER i ett äckligt, blött tält på den groteska lerplätt som kallades "tältcampingen", men nu kanske jag får lov att omvärdera det hela lite. Försöka fixa det här på något sätt.
För det stog i Aftonhoran att The Kooks kommer dit.

Jävla skit.

Så infann sig så det andaktsfulla ögonblicket då jag trycker på play, lägger mig på sängen och öppnar konvolutet.
Jag känner direkt att det är en ny Håkan vi nu kommer att möta. Ett nytt sound var vi redan förvarnade om eftersom Joakim Åhlund nu tagit över spakarna, och jag ska säga att det märks. Håkan har i flertalet intervjuer pratat om att bara köra, att inte behöva tänka så mycket när man väl går in i studion och det känns det med.
Hur som helst, jag gillar detta. Texterna är som vanligt helt motherfucking apkarate-bra och i min första personliga favorit; "Kärlek är ett brev skickat tusen gånger" låter det som att sångaren nyss gråtit och bara öser ur sig allt. Det, mina vänner, det känns vackert inuti.

"Jag vet inte vem jag är, men jag vet att jag är din" är vackert kärleksfull med fett med sväng och massa skön old school-dist på Mattias Bärjeds gitarr.
"Försent för Edelweiss" har en underbar refräng med den underbara textraden "Du säger 'har du tändstickor?' - Ja tillräckligt om du vill bränna ner Stockholm"

Ja det finns många guldkorn, jäkligt många guldkorn. Och "De Fyra Årstiderna" låter ta mig fan som Florence Valentins Pokerkväll I Vårbygård, fast bättre. Hell yeah.

Håkan gör mig aldrig besviken. Det har inte hänt hittills och jag tvivlar på att det någonsin kommer hända. Jag tror att det beror på att allting alltid har kommit från hjärtat. Och det gör det än en gång, i en annan outfit av ljudbilder.
Man kan bara lyfta på hatten och än en gång inse att det här kommer rädda många kvällar till. För han tar oss till kärlek och han tar oss till dans, det är ju så det ska vara!

Idag köpte jag Håkans nya, Försent För Edelweiss, på Åhléns för den mycket överkomliga summa på 159 riksdaler, Klubberbjudande var det. Jag har alltså INTE laddat hem det, endast lyssnat på För En Lång, Lång Tid vilket jag tyckt bådat gott.
Jag laddade hur som helst alltså inte hem skivan. För vet ni, det är så jävla andaktsfullt att öppna skivan själv, titta igenom konvolutet, skumma igenom texterna lite och sen trycka på play i en riktig stereo. Fan vad jag tycker synd om alla som går miste om den magiken. Det är nästan något heligt över det, för mig iallafall. Säga vad man vill om skivbolag och pengar hit och dit, men för mig blir det så mycket mer musik när man faktiskt har en riktigt skiva i handen. Något man kan ta på. Titta på. Längta till.

Så ja, ikväll blir det jag och Håkan. Efterlängtade, fina, underbara Håkan.
Imorgon kommer utförlig redogörelse för den (förmodade) i närmaste religiösa upplevelse jag senare kommer få uppleva.



(Edit: Ni som bor i Norrköping med omnejd, missa inte Johnossi på Klubb Republik som imorgon huserar på Hugo. 80 spänn för förköp. C'mon, de har släppt ny, hyllad skiva och allting!) 

Det här ska jag ha för nu ska det bli vår. Så ska jag lyssna på det här och det här och det här.

Det var jävligt länge sedan. Vet inte varför. Jag har väl tyckt att det var tråkigt. Men idag har jag fixat en ny playlist till min iPod och här är le favourites. Håll till godo, vänner.

1. The Cardigans - Erase And Rewind

2. The Charlatans - The Only One I Know

3. Eskimo Joe - London Bombs

4. Small Faces - Lazy Sunday

5. Smashing Pumpkins - Bullet With Butterfly Wings

6. Kristian Anttila - Sockerläpp

7. The Velvet Underground - Sweet Jane

8. Arctic Monkeys - The Bakery

9. Paul Weller - Pink On White Walls

10. Rachel Yamagata - Worn Me Down


Seså. Lyssna på det nu!

Annie Leibovitz har porträtterat Keith Richards inför en reklamkampanj för Louis Vuitton, den första reklamkampanjen Keith någonsin medverkat i. Är det inte alldeles underbart kul!? Någon så inåthelvete ful blir ansiktet utåt för en av världens mest exklusiva märken. Jag tycker det är ACE!
Kampanjen ska tydligen finnas till beskådan i April.

Nåja. Blicka tillbaka över veckan går. Håll tillgodo.

Up: Åreresan. Det är förunderligt hur avslappnad man blir. Mina största problem dessa dagar var varför i helvete liftsystemet är uppbyggt för ca hälften av mängden människor som trängdes köerna. Det var skönt.

Down: Kontentan av förra inlägget.

Skiva: The Verve - Urban Hymns. Man somnar tryggt till de tonerna.

Låt: Mixen jag hörde i Christer i P3. Texten gick "liten gubbe, liten gubbe, liten gubbe som satt uppå en stubbe" till tonerna av Chick. Det var genialiskt.

Tankspridda: Sarah. Följande konversation avlyssnades i elevrummet en tämligen avmätt eftermiddag:
Sarah: Vi måste gå på releasefesten på torsdag! (Wrestling With Angels, Sofie anm.)
Niclas: När är den?
Sarah: På torsdag!
Niclas: Ja, men NÄR?
Sarah: Kulturkammaren!

Bok:  Beatlesmanifestet av Einar Már Gudmundsson. Fruktansvärt bra! Sjukt underhållande språk, jag finner likheter med Mikael Niemi om jag ska försöka mig på litterära jämförelser. Hur som helst, en väldigt varm och humoristisk historia som skildrar en ung pojkes liv i Reykavik under 60-talet med tillhörande Beatleshysteri. Otroligt färgstarka karaktärer och flera gånger skrattar jag pinsamt högt, men det finns även små avsnitt där allvaret hos en ung människa gör sig påmint.
"I taket hänger en röd lampa, och i cellen kan man sitta helt ensam med Beatleslåtarna.
Det gör jag så ofta jag kan.
Bandspelarens spolar snurrar. Elförstärkta toner fyller luften.
Varje dag tillkommer nya låtar.
Takten i dem är mitt hjärtas slag.
När jag lyssnar på dem hör jag mig själv."

Oh My God: Mamma hade stora problem med ankarliften. När liftvakten helt plötsligt inte hjälper till lyckas hon vrida ankaret på något jävligt lustigt sätt så vi inte kommer med, varpå panik utbryter hos henne och hon på mycket bred Norrköpingska skriker "HALLÅ! VI BEHÖVER HJÄÄLP!!"
 Ridå.

Godispojke: Jacques Dupont! Niclas alterego har med citat: "varma hälsningar" bränt ut hela underbar Damages season 1 åt mig, med omslag och allt! Jag blev rörd där jag satt, kan jag tala om.

Kudde: Nattåget mot Åre var jääävligt försenat och som vi alla vet är Statens Järnvägar inte så jävla hjälpsamma vad gäller någonting, men när jag äntligen lyckats tränga mig in i min kupé tillsammans med ett fransk/skånskt par och två tjockisar som redan låg och sov infinner sig total lycka: KUDDEN ÄR SÅ JÄVLA SKÖN! Såhär i efterhand ångrar jag att jag inte snodde den, det kunde dom fan ha bjudit på med tanke på omständigheterna.

Nä jag drog ju till Åre helt utan förvarning så därför har det varit ödsligt här. Tiden däruppe har iallafall varit till yttersta belåtenhet. Visst är det skönt att vara hemma, men stressen infann sig direkt iform av blanketter och kompendium och tider och instruktioner för sökningen till Ljungskile. ErkanPepsi söker iallafall samtidigt som mig enligt den gula lappen och det är skönt att inte behöva snurra runt där nere själv. Jag vet nämligen hur det skulle kunna sluta.

Hur som helst. Det har hänt en grej när jag var borta. En jävligt sjuk grej. Min farmor skulle gå hem från en tillställning ca 5 kvarter från sin lägenhet när det plötsligt blir svart. Fint. Nice. Härligt. Kul. Klockan är ca 01.30.
Vad fan fick du för det, din jävla idiot? 500 spänn fanns i plånboken. Och vet du vad som är sjukast? Du böjde dig fram när hon låg där med inslaget kindben, avsvimmad och hjälplös, och tog hennes ring från hennes finger. Vet du hur sjukt det är? Hur jävla kall man måste vara innuti för att göra något sådant?
Jag kan fan inte förstå. Jag KAN inte förstå vad som formar dessa människor till att göra så. Och man känner sig så jävla maktlös. Och så jävla frustrerad och arg. Och sorgsen. För du som gör sådär, du är nästan inte en människa i mina ögon. En människa gör inte så mot någon annan. Men du gjorde det, och du är inte ensam. Det gör mig sorgsen. Varför uppfostrar vi inte människor i vårat samhälle?

Jag vet inte hur pass bevandrade ni är, men John Cage är ett namn som kanske några av er känner igen. Han har skrivit jävligt skumma grejer. 
Kolla.

Lägg märke till hur alla tar tillfället i akt och hostar sönder sig under bladvändningen.

Stycket finns även för enbart piano.

Detta väcker givetvis frågan; vad är musik egentligen? Är det här konst? Är det bara ironi? Isf, är det ens kul? Är det ens vackert? Behöver musik vara vackert? Kan musik vara något så enkelt och motsägelsefullt som bara tystnad?
Och är det ens tyst?

Up: Bossakonserten på Café Swartzalsdkj (hur det nu stavas).

Down: Det är jävligt dyrt att söka folkhögskolor...

Kaka: Brysselkakan. Äckliga, torra, fula kakor med rosa socker på. Dyngbilligt på Ica och tillsammans med mjölk/nyponsoppa utgör det huvuddelen av David och Johns föda.

Ordvits: "Fatta om Kattis Ahlström skulle heta Ann i förnamn!?" - Rebecca. Klura på den ni.

Trevlighet: Fredagens afton hos Teresa med hennes fiskskålar till vinglas tillsammans med Elise och massor av grönsaker och dipp ackompanjerat av någon helt sinnesjuk Madonna-show.

Trevlighet II: Tjejerna som satt i mitt vardagsrum igår och tittade på melodifestivalen, åt chips, godis, grönsaker och dipp samt drack enorma mängder läsk. Riktigt fint!

Oh NO you didn't!: JAG RÖSTADE PÅ CHARLOTTE PERELLI!

Låt: Markus Krunegård - Jag Är En Vampyr. Fan vad bra den är! Uppbyggnaden, texten, VIDEON!

Bok: Börjat läsa Tony Parsons - Saker Vi Kunde Berätta som jag inhandlade för en blygsam summa pengar på bokrean. Hittills har jag kommit till insikt att punken ALDRIG hade varit min grej om jag varit 18 år 1977. Fy fan vilka drägg. Men boken är bra.

Vykort: Fick mitt första hemmagjorda vykort från Trisha i Mellansel! Bakgrunden är från ett notblad och påklistrade bilder av gitarrer, skrikande tanter och en gravidmage med en regnbåge på pryder det. Lovely!

Nostalgi: När man ser Nordman tänker jag alltid på här.
 

Jag funderar seriöst på att buda hem de här. Fyfan, då vore man too cool for school...

Ett inpass: Jag känner att årets mest använda fras kommer bli: "Om jag var tio år yngre, skulle jag inte behöva dig längre!"

Önskar att jag hade något intressant att tillägga men det vettigaste jag har gjort idag är att youtuba Little Britain-avsnitt i en halvtimme. Ikväll bär det iallafall av till lovely Teresa med lovely Elise och förhoppningsvis även lovely Lollan.
It'll be nice.

Jag tänker endel ibland. Och nu läste jag en killes lilla krönika om hans kompis, pastorn. Krönikören var inte troende och hans vän pastorn tyckte det var synd om honom för att han skulle hamna i Helvetet. Krönikören, å sin sida, tyckte synd om pastorn som trodde på Helvetet.
Det summerar lite av det jag kommit fram till.

Alltså ärligt, ni måste kolla på det här! Det är så jävla bra! Det är så inåthelvete roligt!!

 
Vampire Weekend - A-punk
Tack till Peter för tipset!

Grejen var ju att The Thrills släppte typ världens bästa låt 2003 som hette Big Sur och som jag älskade. Sen släppte de en ny skiva som hette Let's Bottle Bohemia som sög. Sen släppte de tydligen en till skiva förra sommaren som jag totalt missade. Den heter Teenager och på den så finns låten The Midnight Choir som är jävligt bra helt enkelt. Det är bra skit. Det är sommar och allt som är bra. Dock får jag fortfarande nackspärr av hans röst om man lyssnar på fler än 5 låtar i rad. Men det måste man ju faktiskt inte göra.

Man kan iallafall köpa plattan för 159 riksdaler på cdon.com. Där får man ju dessutom gratis frakt om man är student med csn-kort! Tänk vad pengar ni sparar!

Hela den här auktionsgrejen går lite trögt... Jag förstår inte varför?

Här har ni en man. Niclas heter han. En man utan dess like. Med rötterna i Skänninge är han ett naturens barn. Ibland, om man är uppmärksam, kan man se honom springandes över vidderna. Med vinden i håret skuttar han omkring. Glad. Tillfreds. Insupandes naturens skönhet.

Som ni ser är han även lite av en romantiker och gillar rödvin, gärna i kopiösa mängder. Men han är en bra karl. Håller sig på mattan. Har en fäbless för karaoke på toppstället Sveaskeppet i Norrköping, talar en ytterst charmig östgötsk dialekt, ställer mer än gärna upp i smarta tävlingar så som den berömda Mustaschtävlingen och har ett stort (något sjukligt) intresse för film. De mysiga hemmakvällarna är så gott som ett faktum!
Av lojalitet till mina medkvinnor känner jag alltså att jag inte längre kan tillåta att denna karl håller sig inlåst i sin lägenhet längre. Han behöver er. Ni behöver honom. Låt oss auktionera ut honom!
Maila mig på sofie.osterstrom@hotmail.com med bud så styr vi upp något. 

Jag är fan inte kry. S är nog inte kry. N är med all sannolikhet död. Jag har kollat på en film med Jennifer Aniston och grät floder. På söndagar får man gråta åt amerikanska filmer.
Här kommer en liten veckolista. Håll till godo.


Up: Veckan har överlag varit mestadels uppåt. Klarade proven med motherfucking glans, jag kör bil som en gud och Håkan Hellströms nya singelpingel är underbar.

Down: Det är något som är jävligt snett i mitt huvve.

Citat: Gårkvällen bjöd på många insiktsfulla uttryck. Så insiktsfulla att jag skrev ner dem på en lapp. Priset går iallafall till dialogen Sarah och Effie, vilken utbyttes någon gång under förra veckan i Kristinaskolans korridorer.
Sarah: "Oh jävlar vad många nycklar du har! Vart går alla dom?"
Effie: "Till ställen där jag borde vara."

Skräll: Tycker ni inte att det känns fint att Sveriges frikyrkligaste Carola och hennes sidekick, ni vet, han som alltid simmar genom ett hav av foundation innan han intar scen, blir pissade på av en gammal knarkare som sjunger om häxor? HEJA SVERIGE!

Dröm: Musikalen måste kortas ner och mitt nummer tas bort. Risken är att den blir för rockig, något som känns tråkigt enligt lärarkåren.

Smooth: Pojkarnas numera fina, mustaschfria överläppar! Det hela firades enligt utsago på Sveaskeppet med karaokekväll. Mustaschtävlingen är alltså numera över.

Crash: Min ekonomi går inge bra...

Skiva: Beatles - Help. Hela veckan lång.

Låt: Känns ju aningen förutsägbart, men Håkan Hellström - För en lång, lång tid.

Tjej: Sofia som tog körkort i torsdags! Congrats!

Kille: Henke som tog körkort i måndags! Congrats!

Oh, vad jag innerligt hatar när folk använder uttrycken "Tack vare" och "På grund av" på fel sätt.
LÄR ER!

Som ni vet är The Kooks snart albubmaktuella igen. Titeln på nya skivan är Konk och det är skitfult. Men enligt denna förstasingel lär innehållet bli bättre, och det mesta låter sig likt. Bad tycker vissa, skönt säger jag i det här fallet.

Så jävla bra.

Ska jag boka den, trots att alla ser att det i själva verket är Patrick Ekwall på framsidan?

Kaisa är värsta finaste och jag har nu lyssnat på Håkan Hellströms nya, mycket omtalade "För en lång, lång tid". Det är intressant som tusan och jag gillar det. Det är vackert och mognare och på något sätt svartare, det märks att han är en gift man som kanske tvivlar ibland och funderar kring andra grejer. Grejer man inte funderar på när man ramlar runt i sängar och ut och in i taxibilar. Men det är vackert. Det är jäkligt fint!

Ni ska lyssna. Lyssna lyssna. Maila ett litet mail kan vi fixa fixa en trixig länk om du vill.

Ja, jag utlovade ju en uppfölning på torsdagskvällen och det tänkte jag slösa tid på nu.


När vi anlänt och köpt vår första kalla ställer sig Fredrik Wikingssons dubbelgångare på scen. Han kallar sig Coconut Groove och är väldigt söt och popig i vita jeans och randig tröja. Han spelar gitarr och har en laptop med komp. Jag tycker det är förjävla charmigt och inser att jag skulle få ut mycket mer av detta på t.ex. Crescendo där man kan sitta och på ett mer koncentrerat sätt lyssna. Hur som helst, jag uppskattar hans musik, den skulle passa på en filt i 20 grader och med en sol som går ner. Det tycker jag. Mmm.


Andra akten heter Wildbirds & Peacedrums och jag har jävligt stora svårigheter med det namnet. De har kallats allt från Lovebirds & Wilddrums, Peacebirds & Wildhearts till Lovebirds-tjosan av mig men nu börjar det sakta men säkert sjunka in. Hur som helst, det är jäävligt ballt. Förjävla ballt. Jag har lyssnat på deras myspace och blev måttligt imponerad, alldeles för jobbigt och kåånstigt, men live är en helt annan sak. Vilken energi, vilken utstrålning! Vilken röst denna kvinna innehar! Otroligt. Det är i det närmaste en mycket omvälvande upplevelse. Indeed.


Lykke Li är för många kvällens höjdpunkt. Min med, från början. Och hon är ju så utomjordiskt söt och så duktigt och allt det där. Det är intressant. Det är snygga låtar. Det är bra helt enkelt. I like. Jag vet inte, jag tror inte jag har så mycket mer att säga. Det kanske säger en del, men jag gillade det då. Det var en fin stund. Man kunde dansa.



Så. Nu ska jag återgå till vad jag nu ska återgå till.
Puss.

Och förresten är det jag som har tagit de där bilderna och redigerat med mina fyra kunskapar jag besitter i Photoshop. Så rör förihelvete inte.

Ja. Internet har havererat som ni vet men jag tänker inte låta mig nedslås så bedrövligt att jag inte låter sammanställa förra veckans bästa. Håll till godo.


Up: Coconut Groove, Wildbirds & Peacedrums samt Lykke Li på Hugo i torsdags.

Down: ALLT SOM HAR MED BYTET FRÅN UNDERBARA SPRAY TILL GLOCALNET ATT GÖRA!

Kille: Trollerimannen som helt random kom fram på Hugos veranda och frågade om han fick visa några korttrick. Det var det mest magnifika jag sett, han var helt sinnessjuk! Jag tänkte i ett försent skede att jag skulle filma dessa kortmirakel vi fick bevittna för att kunna visa upp för er, men det blev inget med det. Killen försvann mystiskt och jag såg honom inte igen.

Förlorare: Tobbe förlorade mustaschtävlingen som trots allt pågått under jävligt mycket längre tid än jag trott.

Surprise!: Jag fick en present från min mamma, innehållandes boken "John" av Cynthia Lennon, hans fru mellan 1962 - 1968. En riktigt intressant livshistoria delad tillsammans med en av de absolut största, som dessutom var riktigt jävla vrickad i vissa avseenden. Köp på bokrean!

Låt: Beatles - You've Got To Hide Your Love Away. Efter att ha läst boken jag nämnde ovan återfann sig en miniversion av den hysteri jag själv hyste för bandet under min högstadieperiod. Och helvete, den här låten... Den här låten!!!!!!!



Miss: Har missat tre avsnitt av Lost samt de två sista av den magnifika serien Damages...

Tjej: SandyCandy tog körkort! Grattis som fan!

Tjej2: Ann-Sophie tog körkort också! Grattis som fan!

Glocalnet hatar mig och jag hatar dom. Internätet är finito i det Österströmska residenset. Nu ska jag tydligen ringa till modemtillverkaren och be dem göra något jag inte fattar. Nice. Kundservice my ass.