vinyl

 

Mer skivtips dagen till ära!

 

Chet Baker - Embraceable You

 

Endast Chet och någon som spelar gitarr. Inspelad 1957. Helt magnifikt.
Lyssna på Come Rain or Come Shine och somna gott.

Jag lyssnar för tillfället på Kings of Convenience nya album Declaration of Dependence. Den är bra. De är sig lika, med sina Simon & Garfunkel-stämmor ackompanjerat av mysiga gitarrer och fina texter. Och en cello som smyger sig in här och var.

Det är så roligt att gå på konserter med band man egentligen inte lyssnat så mycket på, iallafall inte sen högstadiet då Trallala lilla molntuss snurrade i min första mp3-spelare. Dessvärre utelämnades den låten i setlisten, men självklart fanns andra pärlor där som Istället för musik: förvirring, Musik för folk som inte kan bete sig som folk, Det skulle vara lätt för mig att säga att jag inte hittar hem, men det gör jag, tror jag osv. osv.

Publiken får skrika in bandet två gånger och det är bra. Konserten är två timmar lång och förutom att allt är så fruktansvärt och underbart tight och välgjort, snyggt och energiskt så är det som värmer mitt hjärta absolut mest när sångaren Thomas Öberg räcker sin svarta mask till den lilla pojken som stått längst fram och sjungit hjärtat ur sig till alla låtar, med sin hemgjorda svarta mask av halsduk. Pojken trodde inte sina ögon och bara stod med masken i handen i säkert 30 sekunder. Hans år är ju gjort nu. Jag trodde jag skulle smälla av.

Äsch. Den här bloggen dör ju mer och mer för var vecka som går. Kan bero på att jag inte har något internät.
Men strunta i det nu och lyssna på låten jag lyssnade på varje dag efter att jag pussat på min älskade för första gången.

Kom ihåg att pussa på varandra. Det är nämligen det viktigaste som finns i världen.